för 1 år sen
För ett år sen vid den här tiden hade vi haft läkar samtal angående min pappa. Och eftersom jag blev med tindra efter 1 månad av min pappas bortgång har tindra fyllt en plats som försvann, men 6 månader efter min pappas bortgång förlora jag tindra-aliah ngt jag aldrig aldrig kunde tro skulle hända även om rädslan fanns där. Och i och med att jag förlorade min dotter har pappas sorg blivit lite undan knuffad vilket är helt förståeligt eftersom mitt barn gick bort ngt som inte får hända.den största smärtan i mitt hjärta,på lördag är det 6 månader sen tindra kom till världen,den 6; e begravningsdagen 15 juli har tindra-aliah varit borta lika länge som jag bar henne 26 veckor :(
Men som sagt idag för ett år sen kl 09 började samtalet med doktorn angående min pappa pappa insjukna den 13 juli förra året pga en böld han inte upptäckt som lede till gangrän som ledde till blodförgiftning som lede till att min pappas organ stängdes ner..dom sa att pappas liv gick inte att rädda, det var dags att stänga ner maskinerna och ta bort medicinerna, eftersom jag jobbat inom vården i 8 år så såg jag för första gng vad som skulle hända på min pappa, jag sa till min lilla syster att vi har ca 17, 18 timmar med pappa, när vi kom till pappa på iva intensiv vårds avdelningen den morgonen var pappas ögon stängda och han nynnade, jag sa till pappa att öppna ögonen, men då sa han bara varför, det finns ingen mening med det, och sjuksköterskorna gjorde sitt jobb, ansvarig ssk led det såg man hon ville inte göra sitt jobb den morgonen.pappa skickades ner till en annan avdelning för att dö. Kl var väl nu 12, 13 ngt sånt kommer tilll den nya avdelningen bemöts inte med den bästa bemötandet får kräva att pappa alla fall ska få en aticubudus madras för att inte ligga hårt eftersom han efter en tids sjukhus vård smalnat av och legat mjukt på en luft madrass och pappa skulle ha det bästa, vi var där hela familjen mamma kusinen systrarna och pappas kompis och landsman mourad, , pappa började prata lite algeriska med mourad sen räkna han upp vem som var i rummet, sen sa han ett glas vin på morgonen och ett glas vin på kvällen, pappa samlade lite krafter och försökte ta sig ur sängen jag fråga, pappa var ska du? Pappa sa ta mig till stan jag vill till stan, jag sa till pappa jag hade gärna tagit dig till stan men det går inte. Jag fick hoppet tillbaka pappa hade hittat krafter han var en riktig fighter som överlevt krig och mkt annat, men efter det blev det ganska tyst igen.mamma åkte hem det gjorde mourad också vi andra stannade.vi satt nära pappa höll pappa i handen smekte hans panna hjälpte han att vända sig, öppna och stängde fönster allt för att göra det så behagligt som möjligt för pappa,, vi spelade en del musik pappa älskade musik och dans så det blev lite mariah carey en låt jag inte kommer på namnet men jag hör låten i huvudet det ar våran sjukhus låt, den var populär då, det blev lite klassiker och algerisk musik.pappa hade svårt att andas och då hjälpte jag pappa att hålla upp vänster arm för det var på vänster sida jag satt varje gng han själv försökte få upp den men energin fanns inte, det gjorde det lättare för han.men det ledde till att jag i 6 månade inte kunde ta upp min vänstra arm över axel nivå, men efter tindras bortgång försvann detta av ngn konstig anledning, men när jag berättar om det känner jag känslan i min arm igen ; ( det var en hård dag den 30 för ett år sen.dag blev till kväll och kväll blev till natt, vid 1 tiden efter vi har spelat upp några stycken från koranen från systers mobil så ber pappa mig och min syster att ge han en kram vi kramas alla tre, en varm hård härlig kram, den sista kramen vi fick av vår far ; ( ♥ men ej glömbar. Vid 2 el 3 ställer jag och min lilla syster oss vid pappas fot ända av sängen, ingen av oss vet varför vi gör detta men vi gör de och det är nog för att vi vill se vår pappa, när vi står där får båda 2 gåshud från topp ti tå vi säger först inget det blir lixom så där extra extra tyst vi tittar efter ett par sekunder på varandra och säger kände du d i munnen på varandra, vi tror båda att det var pappas elller farmor o farfar själ som gjorde sig hörda. Vid 3 halv 4 ber vi ssk komma in och ge pappa lite mer morfin då har pappa inte fått ngt på minst 5 timmar, vi hade bestämt att inte ge pappa en morfin död men inte heller en smärtsam död. Efter den sprutan säger syster till pappa att allt kommer ordna sig allt blir bra hur hon nu orkade det vet jag inte hon gav pappa välsignelse att gå, vi ringer till mamma vid kvart tio i 4 och ber hennne komma, hon kommer fem i fyra eller 2 minuter i och vi håller alla pappa och kl 0402 den 31/7-2012 lämnar min pappas själ oss så imorgon är det ett år sen min pappa gick bort, idag är sista dagen jag fick vara med pappa. Pappa dog 04.02 och tindra-aliah dog kl 04.00 det är väldigt svåra tider och datum just nu. Men usch vad jag saknar min pappa och mina tårar har runnit
Men som sagt idag för ett år sen kl 09 började samtalet med doktorn angående min pappa pappa insjukna den 13 juli förra året pga en böld han inte upptäckt som lede till gangrän som ledde till blodförgiftning som lede till att min pappas organ stängdes ner..dom sa att pappas liv gick inte att rädda, det var dags att stänga ner maskinerna och ta bort medicinerna, eftersom jag jobbat inom vården i 8 år så såg jag för första gng vad som skulle hända på min pappa, jag sa till min lilla syster att vi har ca 17, 18 timmar med pappa, när vi kom till pappa på iva intensiv vårds avdelningen den morgonen var pappas ögon stängda och han nynnade, jag sa till pappa att öppna ögonen, men då sa han bara varför, det finns ingen mening med det, och sjuksköterskorna gjorde sitt jobb, ansvarig ssk led det såg man hon ville inte göra sitt jobb den morgonen.pappa skickades ner till en annan avdelning för att dö. Kl var väl nu 12, 13 ngt sånt kommer tilll den nya avdelningen bemöts inte med den bästa bemötandet får kräva att pappa alla fall ska få en aticubudus madras för att inte ligga hårt eftersom han efter en tids sjukhus vård smalnat av och legat mjukt på en luft madrass och pappa skulle ha det bästa, vi var där hela familjen mamma kusinen systrarna och pappas kompis och landsman mourad, , pappa började prata lite algeriska med mourad sen räkna han upp vem som var i rummet, sen sa han ett glas vin på morgonen och ett glas vin på kvällen, pappa samlade lite krafter och försökte ta sig ur sängen jag fråga, pappa var ska du? Pappa sa ta mig till stan jag vill till stan, jag sa till pappa jag hade gärna tagit dig till stan men det går inte. Jag fick hoppet tillbaka pappa hade hittat krafter han var en riktig fighter som överlevt krig och mkt annat, men efter det blev det ganska tyst igen.mamma åkte hem det gjorde mourad också vi andra stannade.vi satt nära pappa höll pappa i handen smekte hans panna hjälpte han att vända sig, öppna och stängde fönster allt för att göra det så behagligt som möjligt för pappa,, vi spelade en del musik pappa älskade musik och dans så det blev lite mariah carey en låt jag inte kommer på namnet men jag hör låten i huvudet det ar våran sjukhus låt, den var populär då, det blev lite klassiker och algerisk musik.pappa hade svårt att andas och då hjälpte jag pappa att hålla upp vänster arm för det var på vänster sida jag satt varje gng han själv försökte få upp den men energin fanns inte, det gjorde det lättare för han.men det ledde till att jag i 6 månade inte kunde ta upp min vänstra arm över axel nivå, men efter tindras bortgång försvann detta av ngn konstig anledning, men när jag berättar om det känner jag känslan i min arm igen ; ( det var en hård dag den 30 för ett år sen.dag blev till kväll och kväll blev till natt, vid 1 tiden efter vi har spelat upp några stycken från koranen från systers mobil så ber pappa mig och min syster att ge han en kram vi kramas alla tre, en varm hård härlig kram, den sista kramen vi fick av vår far ; ( ♥ men ej glömbar. Vid 2 el 3 ställer jag och min lilla syster oss vid pappas fot ända av sängen, ingen av oss vet varför vi gör detta men vi gör de och det är nog för att vi vill se vår pappa, när vi står där får båda 2 gåshud från topp ti tå vi säger först inget det blir lixom så där extra extra tyst vi tittar efter ett par sekunder på varandra och säger kände du d i munnen på varandra, vi tror båda att det var pappas elller farmor o farfar själ som gjorde sig hörda. Vid 3 halv 4 ber vi ssk komma in och ge pappa lite mer morfin då har pappa inte fått ngt på minst 5 timmar, vi hade bestämt att inte ge pappa en morfin död men inte heller en smärtsam död. Efter den sprutan säger syster till pappa att allt kommer ordna sig allt blir bra hur hon nu orkade det vet jag inte hon gav pappa välsignelse att gå, vi ringer till mamma vid kvart tio i 4 och ber hennne komma, hon kommer fem i fyra eller 2 minuter i och vi håller alla pappa och kl 0402 den 31/7-2012 lämnar min pappas själ oss så imorgon är det ett år sen min pappa gick bort, idag är sista dagen jag fick vara med pappa. Pappa dog 04.02 och tindra-aliah dog kl 04.00 det är väldigt svåra tider och datum just nu. Men usch vad jag saknar min pappa och mina tårar har runnit
