Jag är så ledsen för vad som hänt jag är besviken på allt, att doktorerna på internationella sjukhuset i sharm el sheike inte kunde rädda min dotter, jag hatar mig själv för att jag inte kunde vänta med att åka på semester till efter. Men som ja vet som ni vet var det av medicinska skäl som min Tindra inte finns. I min sorg har jag fått en annan syn på människor och livet, det är inte mycket som kan få mig ledsen längre mest döden och Tindra som får mig att gråta, jag gråter över min förlust och min besvikelse. Jag visste mer el mindre att en hel del personer skulle dra från mig inte veta hur dom skulle hantera situationen. Men vist de har man rätt till men detta är en del av min livs historia som jag aldrig kommer sluta prata om.ni kan välja att tysta ner min dotter låtsas som om inget har hänt, men de har hänt.. jag ser på mitt problem som ett problem större än vad de flesta får genomgå i livet. Och jag tar hellre att människor säger fel saker än att låtsas som att allt är bra. För de är det inte, känns som jag sorterat bort det flesta människorna i mitt liv, kanske till det bästa för min del. Men helt örlugt om man vill vara med i en människas liv delta under graviditeten vara lycklig med mig i 6, 5 månad vrf kan man då inte sörja med mig? Idag ska jag till psykologen känns bra få prata lite nu mitt idagarna. Imorgon är det Tindra-aliahs dödsdag min dotter har varit död i 4 månader i 120 dagar och i 2880 timmar det är det sjukaste i mitt liv, fler månader fler dagar fler timmar :(
