livet
Livet är ingen dans på rosor, livet är svårt och oförutsägbart, , aldrig att jag trodde för snart 5 månader sen att jag skulle bli en sörjande mamma till ett prematurt barn som inte finns i livet.livet gör ont,, gud har tagit det finnaste en kvinna kan få, ett barn mitt barn, varför just mitt barn? Livet går vidare och det gör ont varje dag varje steg jag tar framåt gör ont.jag vill ju inte att tiden går så fort fram, det går för fort, jag vill inte det, jag vill stanna kvar jag vill vara nära Tindra-aliah.det känns att tiden tar oss i från varandra för mitt liv går vidare utan tindra, det var inte så det skulle bli, det var jag och tindra-aliah. I framtiden kommer jag förmodligen få en ny bebis men det hjälper ju inte jag får inte Tindra tillbaka det blir ett nytt barn med en ny partner och det gör också ont..jag skulle inte ha ett till barn, jag skulle bara ha Tindra. Det är jobbigt när folk man träffar på och inte känner frågar om jag har barn, svarar alltid ja men sen måste jag tillägga att hon är i himlen min tindra-aliah är en ängel.och så har jag dödat stämningen, så känner jag ofta med mina nära och kära också, jag vill inte vara en glädje dödare men ibland måste jag prata om tindra ibland måste jag gråta, mer än ibland men ni förstår nog vad jag menar och det är också jobbigt, nästa man jag träffar måste orka med att tindra är en stor del av mitt liv och kommer alltid att vara, han måste orka med sms som jag är vid min dotters grav, , , måste deffinitivt orkar med samtal om döden, , och det är inte lätt att hitta en man med det tålamodet el intresset om han inte själv har gått igenom det och hur stor är sannolikheten att det kommer ske? Mitt liv är förstört och jag saknar min dotter som kommer att vara borta i all evighet, och evigheten är evigheten i evigheten och det går inte att ändra på :( mamma älskar dig tindra-aliah
