Jobbigt med alla känslor, var gör man av dom? Jag är så ledsen och jag vill ju va ledsen men samtidigt vet jag om hur många tårar hur arg jag än blir eller glad för den delen så kommer inte min flicka tillbaka. Den vetskapen dödar mej, jag vet inte men på ngt sätt inbillar sig hjärnan att hon lever och kommer hem,(för att kunna överleva för att kunna vakna för att kunna andas) men det gör hon ju inte.. sen e jag inne i en sån period jag hade med min pappa också att det är sjukhusets fel, förvisso tyckte jag de den första månaden också.. Men när ja läser information om båda sjukhusen har dom kompetens, men jag måste ha ngt att skylla på, min dotter var ju hel och frisk, hon behövde hjälp och andas, varför klara hon inte sig? Var jag än läser har barn över ett vist gram antal stor chans att överleva i Sverige och Tindra-aliah vägde mer än den gränsen och var i vecka 25/26 vad gick fel? Varför fick inte min flicka leva? vad har vi gjort för fel? varför ska livet vara så orättvisst? och hur vill människor att man ska överleva och gå vidare? jag kan inte.. Jag vill ha tillbaka min dotter och så kommer jag nog känna hela mitt liv.. Fy vad orättvisst.
