såja

Idag känns som en lagom bra dag, Jag vakna efter ca 5 timmars sömn somna lite efter 4 i natt. vakna lite över nio. Det är jobbigt kommer inte till ro på nätterna kan inte somna för ens ja stupar o ögonen rullar. vaknar sen fortfarande med panik känsla men en aningens mindre men jag är aldrig utvilad, ja har typ inte koll på dagarna, har inte fokus på en sak d går bara inte.. Jag är okoncentrerad, ledseden och tank sprid hela dagarna varje dag.. Fick ett brev från arbetsförmedlingen om vidare planering om min situation, o bara av at läsa den lappen fick jag panik, jag klarar absolut inte av att börja jobba, plugga eller praktisera nu jag kan inte bara, så min mamma har ringt min vc och bett läkaren där som jag haft telefonkontakt med att återkomma till mej, Hon skulle återkomma under dagen, hoppas hon gör de för ja måste bli sjukskriven jag kan inte gå tillbaka till normala Louisa nu de går inte jag är inte läkt, jag börjar gråta närsomhelst varsomhelst. Bara när ja och syster satt på akuten med hennes mage i måndags börja ja fälla tårar pga olika orsaker en pappa som kom in pga att hans son kommit med ambulans efter han blivit påkörd när han körde sin moppe, hela pappans värld kan falla samma lik väl som sonen kan ha klarat sig fläckfritt, men pappans känsla att inget veta, känslan att inte veta vad som står på känslan av tomhet o rädsla. det kan jag relatera till.. Så jag tror inte mina nerver är som dom ska så jag vill inte bli tvingad till att vara aktiv, jag vill vara aktiv när jag vill och kan göra de utan nervösa sammanbrott o ångest, med andra ord när jag känner mej redo i min sorg att gå vidare i arbete och så där..
Har i alla fall städat undan hos syster så här är i ordning damsugat diskat o plakat undan, inget märkvärdigt fast det tar på krafterna det med.. Igår kom mina och systers rullor och vi rulla syster öva sig i ca 40 min sen bestämde vi att on skulle ta cykeln och ja rulla det var faktiskt skönt men samtidigt blev man ju påmind av att man inte skulle stått på ett par rullor vid denna tiden, så det var lite emotionelt det är jobbigt.

Kommentera här: