arg och trampad på
![](https://cdn3.cdnme.se/4120893/7-3/1380729207347_524d2db1e087c305c1e1bd81.jpg)
Herregud du kan gå över tiden 14 dagar utan några som helst problem o att det inte händer något med barnet. Förr i tiden gick man även över 20 dagar utan att de hände något.
Men det som är dåligt att du jagar upp en gravid kvinna o gör henne stressad. Så gör man inte som vän man kan observera o säga att man ska ha extra koll men inte skrämma upp.
Tur du inte är min vän, sånt hade jag aldrig pallat !!!
Att med exakthet veta hur länge ett barn har legat i sin mage måste man ha extremt bra koll på alla parametrar. Med det sagt så kan 6 dagars sk överburenhet lika gärna betyda 3 dagar minus.
Ledsamt att du förlorat ditt barn under så tragiska omständigheter. Men det ger dig ingen rätt att skriva negativa saker om graviditeter och förlossningar på andras FB-loggar. I ditt första inlägg skrev du även att "om ni visste hur många mammor som förlorat sina barn i v 41 och 42. Hur kul är det att läsa som gravid?
Tänk om vi vände på det, Om du bara visste hur många bebisar som ÖVERLEVT både v 41 och 42 och ända in i v 43. Men se nej, det är inget som du vill fokusera på . Om jag får cancer vill jag veta hur många som överlever min sjukdom, vad oddsen är för det, inte tvärtom, jag vill inte veta vad oddsen är för mig att ev dö.
Du är fast i din sorg, vilket jag drar slutsatsen av genom att läsa lite bakåt i din blogg. Fast i en cirkel, en ganska ond och ensam, ledsen cirkel. Sorg är jobbigt, vare sig det är ditt barn, din bebis, din syster eller din bror. Men vi måste alla ta oss ur det, gå vidare, blicka framåt. Och ja, det får ta tid.
Jag vet inte vem du är, du vet inte vem jag är, men jag ger dig ett råd i all välmening, anklaga inte andra för att "sticka kniven i hjärtat" för att de är lyckliga. Anklaga inte andra för din olycka. Det är inte "alla andras fel att alla andra är dumma!" Du bestämmer själv över dig och ditt välmående. Bearbeta din sorg, glöm inte, men gå vidare, annars kommer sorgen äta upp dig inifrån och ditt liv blir grått och trist och slutligen väldigt ensamt....
Detta inlägg är i ALL välmening och således inget påhopp.
Jag tycker det är tråkigt att du tog bort mig på fb innan jag ens hann svara dig.. Jag förstår att din mening inte var att göra mig orolig men som alla mina nära o kära vet så är jag en väldigt orolig mamma i mig själv. Denna grav har varit värst hittills när det gäller oro, jg har 2 friska barn som jag tackar Gud för, därför är jag extremt orolig för att något ska hända denna bebisen. Du skrev att du hellre blir igångsatt, men med tanke på att jag störtblödde efter min förra förlossning (3,5l) så är en igångsättning knte det bästa för just mig o min bebis i första läget. Det finns stora risker med igångsättningar också, jag blev igångsatt under min första grav pga havandeskapsförgiftning .. Så jag har en hel del i bagaget. Man kan uttrycka sin omtanke för andra på olika sätt o det är kanske inte så roligt för mig att läsa om hur många barn som dör i veckan i magen o under förlossningar. Jag har en enorm förlossningsrädsla efter vad som har hänt o har fått gå på speciella samtal pga detta, det finns en speciell förlossningsplan skriven för mig.. Som du har skrivit så är varje grav enskild, så självklart ska du dela med dig av din omtanke men kanske skriva det på ett finare sätt så det knte skapar mer oro för en redan orolig mamma.