Ångest/panik

Idag vakna jag med min kända panik som vanligt fattar inte varför jag blir lika förvånad varje dag över denna paniken,jag borde ju vara van nu det har gått 11 veckor och jag vaknar på exakt samma viss som i egypten efter kejsarsnittet..Jag vakna som ja berättat vid 2-3 tillfällen under narkosen..1:a gng ja var vaken var precis i godnattskedet och när dom börjar sliza i mig.somnar när jag känt hur dr sätter skalpen på magen o känner hur den öppnar,somnar.Vaknar 2:a gng när dom fått ut Tindra-aliah och hunnit ge henne till barnläkaren..Tror detta är för jag vakna av Tindras skrik som ja berättat innan såg jag ballongpunpen,jag såg Tindra invirad i den gröna operationsfilten.Jag titta på barnläkaren när han bär ut min dotter i ambulansen ut från akutoperationsrummet :( vi får ögonkontakt med hans ögon visar han mej att hon lever,han skriker förmodligen till narkosläkaren att jag är vaken för sen blir de godnatt igen.Vakna igen 3 gng precis innan d var dags att vakna hade den stora tjocka respirator slangen i halsen fortfarande,hör sen bara wake up wake up jag tänker ja e vaken men jag kan inte ge några livsteken va e detta ta ut slangen om ja inte dött innan kommer ja dö nu,,fick ingewn luft salivet samlades i halsen rena rama paniken,tror ja somnar och slangen blir utdragen,Vaknar sen igen under transport mellan operationsrum och intensivvårdsavdelningen..Vaknar i panik min dotter, rullar nästan av båren i min panik mådde riktigt ila av narkosen också, fick en spruta i låret mot ilamående den hjälpte rikitgt snabbt inom loppet av 5 sec var ilamåendet borta..Men ja var yr,ledsen och i panik/shock fortfarande Tindra tindra tindra e det ända jag tänker på skriker my doughter my doughter is she alive did u hear anything from the other hospital?I nästa ögonblick är hanna på plats i brevid mej hållandes i min hand tårar i ögonen hon berättar att vi klarat oss Tindra-aliah har klarat transporten hon lever på sjukhuset internatiol hospital of sharm el sheike.. Min finnaste Hanna du var ett sånt fint stöd du var min syster från en annan mamma.. du var min syster som jag inte hade på plats..Du gav mej styrka du gav mej hopp och du gav mej kärlek..Jag är för evigt dig,camilla och rasmus evigt tacksamma..
Jag tror ja lider av posttraumatisk upplevelser eller vad det heter,för detta är bla annat bildespel från verkligheten som spolas om o om i mitt huvud..Och dessa dagar,timmar.minuter..Det går inte en dag elller timme i nuet heller som dessa tankar inte går runt runt runt i huvudet tillsammans med faktum att Tindra-aliah inte lever mer, hon e borta hon finns inte mer, det går aldrig mer och se henne,jag kommer aldrig få ha den där namn festen jag bestämt,inte ha ngt halvårs kalas eller 1 års kalas.Jag är jätte besviken jätte ledsen och jag vill bara ha tillbka min dotter.. Jag älskar min dotter över allt annat på denna jorden hon skulle få det så bra hon skulle bli överöst av kärlek omhändertagande hon var speciell och skulle behandlas specielt..alla i min familj älskade Tindra-aliah alla ville ha henne ingen blev arg på mej för att jag gjorde valet att behålla henne utan pappa utan den allra bästa ekonomin,alla var så nöjda med mitt beslut alla stötta mej i min familja jag var allra lyckligast...nu e jag allra sämst..har aldrig i mitt liv mått så här dåligt.. Jag kommer inte få barn på många år eftersom det tog 6 år från min sista abort till min fina älskade Tindra-aliah kom till världen..Jag har ingen man..så det känns som jag kommer nog inte hinna bli mamma jag kommer bli den där tanten i gung stol med hundar o katter runt mej :(
Men ja är alla fall glad att Zelda ska komma in i mitt liv annars hade jag inte haft ngt att se fram i mot,,Hon ger mej lite ljus i vardagen..Tanken att jag ska få smila igen och kanke verkligen känna den riktiga glädjen i hjärtat igen..Få se ngt som betyder mkt för mej växa upp utvecklas o bli fin är ju ngt spännande trevligt o roligt o ngt man sen kan va stolt över..Hunden är inte min bebbis hon är inte Tindra hon kan inte ta Tindras plats,,men hon kan fylla ett litet tomrum i min vardag..som Nu jag är helt ensam och jag hatar att vara själv största delen av tiden.JA vill ibland vara själv men de handlar kanske om 1-4 timmar om dagen..Så därför är de perfekt med vovve..Hon kommer vara där när ja vaknar i panik,,jag kan gå upp krama vovve o ut på morgon promenad..Ja känner att det kan hjälpa mej..kommer dessutom vara upptagen 1 gng i vecka i 1-2 timmar med puppy skola :) plus att största delen av dagarna blir det lek,utomhusaktiviteter,och mys så ja tror att Zelda kan hjälpa mina sår att läka men aldrig att glömma..Men tror dock ja måste få atg i en psykolog snart,så han kan utvärdera om ja fått posttramautisk stress eller om detta bara är vanlig sorgebearbetning eller är jag fortfarande i shock?

Kommentera här: