Natten

Då sitter jag här som vanligt mitt i natten,vaken själv.Tog min sista xanax ikväll den tog jag för ca 2.5 timme sen känner mej inte så mkt tröttare..Inte nog med att man sitter uppe hela natten så har jag blivit rätt krasslig eller alla fall kraftigt förskylld,har inte varit sjuk sen ja var det i början av min graviditet då ja hade 10 v i influensa :( så halsen är rätt irriterad o rispig(rethosta/torrhosta) tur e så har jag alla fall inte fått ngn feber,det tackar jag för.Idag har varit en bra dag i jämnförelse med igår..jag har gråtit ett par gng på förmiddagen och idag när jag verkligen fick beskedet att Zelda är min..Ingen kan ta henne i från mej bara en större kraft och det hoppas jag den stora kraften låter bli då ja behöver att min otur vänder till tur..Jag behöver lite ljusa punkter i mitt liv,ja behöver lite glädje i mitt liv efter allt hemskt jag varit med..Det har bara gått 11 veckor sen allt mitt tragiska hände.man står här med ett sårigt hjärta,en tom famn en brusten själ utan den bebis min Tindra-aliah som jag längtat och älskat i alla dessa månader vi hade 14 v kvar..men nu står jag här som ett vrack..Jag har alltid varit kroppsfixerad,haft ätstörnngar från 12 års ålder till ja var 22..när jag blev gravid var vikt ökning en jätte jobbig del i det hela,,men när jag vägde mej sista gng hos mvc hade jag gått upp 10 kg jag var så lycklig för då såg man min mage min lilla bulla ja älskade min bulla. och 10 kg på 25 v är precis lagom.Men idag när jag står med åtminståne 5 kg mamma kg kvar utan belöning känns det jätte jobbigt..mina ätstörningar har kommit tillbaka i den bemärkelsen att tankarna de onda demonerna pratar till mig..spegel bilden visar en hängig äldre tant ja känner mej dessutom jätte gamal.klumpig o dann.men alla nära och kära äger att jag e så fin o hit o ditt,men de ser inte vad jag ser..min mage har åkt ner 3 våningar..Bara längtar tills jag får valpen då måste man ut o röra på sig,när valpen sen klarar sig någorlunda och när mamma kan tänka sig att passa valp kommer jag träna röven av mig..Ja jag e snart 30 och borde ha släppt sånt här..men ja har ingen pojkvän,ingen sambo o ingen man så man kan inte bara förfalla,,så jag har detta i tankarna varje dag då jag inte tänker på vad jag gått igenom att jag misst Tindra att jag aldrig kommer se eller hålla eller krama igen så tänker jag på min förfallna kropp..önska jag hade min fina 18 åriga kropp då man vägde som minst 55 kg..jag längtar tills jag kan ställa mej på min våg och kolla hur mkt jag väger hur mkt jag gått ner eller om jag skulle gått upp vilket ja verkligen inte hoppas..Bor ju hos min syster då dom har stambyte i lgh så när ja flytta hit var ja mitt i krisen hade varit hemma i sverige i 10 dagar när det var dags att flytta jag tog inte mkt med mig.mina mysis kläder som ja köpte när jag kom hem från egypten mitt guld och mina champagner en rosa moete och en don perignon som ja köpt för att fira Tindra-aliahs bf den 21 maj enligt svenskarna.. tänkte inte på vågen för fem öre..idag önska jag att jag gjorde de för jag har ingen aning om vad jag väger..vet bara om att när jag kom hem från egypten hade jag gått ner 5-6 kg..
Verkar inte som det blir mkt sömn denna natten..Mina tankar e hos min Tindra och alla andra mammor som får gå igenom detta tragiska hemska liv som man faktiskt får leva efter man förlorat sitt älskade barn.. ja vi får se när denna ängla mamma får sova.ni andra som kan sova sov så gott

Kommentera här: