små tankar till döden

åh vad ledsen jag är!! Jag vill inte mer,jag vill verkligen inte mer.. Tjat tjat tjat tänker väl ni som läser,men d skiter jag i för de e så jag känner..Hur fan ska jag klara av detta?Jag känner redan nu efter 11veckor att jag kommer inte klara det hur mkt jag än försöker..Jag är ledsen från djupet av min kropp..min sorg suger i mig kan inte förklara det bättre,men det gör jädra ont,hur vill gud att man ska klara en sån här sorg??jag klarar inte min alla fall,jag går sönder sakta men säkert..alla säger att jag är så stark,men det är jag inte..Jag är helt knäckt jag är i små bitar. jag vet aldrig om jag blir hel igen det tor jag inte.Jag kommer vara sönder resten av mitt liv..
Har ätit mina oxascand nu i några dagar och jag känner mej mer tom i huvudet än vad jag gjort på länge..Igår var jag helt borta fast jag inte tar ngt mer än på kvällarna..Hade absolut ingen koll på vad de var för dag el datum tid osv..Jag grät en del igår med..Ja som sagt det dagar då jag inte gråter är väldigt väldigt få..Fy om allt från 2-4 v skulle min älskade dotter vara här!!Alla e så jävla lyckliga..men inte jag..
Kom på mig själv igår att jag kan titta på en liten bebis som jag vet är död, men en vanlig mening som nu h*n mätt,rapad och glad dödar mej..Jag vill inte veta..samma sak med min bekanta som e gravid o väntar sin prins-Tindra-aliahs prins.Hon hade inte varit på fb på 5 dagar jag är väldigt orolig och vill att allt ska gå bra för dom som sagt man önskar inte ens sin värsta fiende ngt sånt som jag gått igenom..men alla status uppdateringar om bb väska o hur prinsen utvecklas o snart kommer gör ont,samtidigt blir jag jätte glad för hennes skull..men det gör ont ont ont.. Ja en sak e säkert att en levande glad nyfödd bebis vill ja inte se igen förräns jag har blivit mamma.Barn runt 1 och uppåt går bra,men inga nya bebisar..
Ja vad som händer idag är ett skrivet blad men redan så skrivet,tror ju tyvärr inte att det är min tur idag o lämna,även om jag hade varit så redo,,ja e redo döden,jag är inte rädd för dig längre,jag e inte kompis med dig men jag vet att du finns du finns väldigt tätt in på mitt liv,,varför ska ja leva här nere med döden hand i hand..Varför kan inte jag få gå med de allra mjukaste underlag(molnen) jag vill vara med min dotter döden du har hållt oss i från varandra i 11 v och om en vecka har du hållt mig i från min dotter i 3 månader,,du e fruktansvärt orättvis döden..här sitter en människa på jorden som verkligen är redo att träffa dig,men i stället väljer du döden att ta oskyldiga ofrivilliga små barn o vuxna som vill leva som kämpar för att leva..Men ja jag har inte kämpat på ett tag..ta mej jag vill till min dotter nu!!

Kommentera här: