3 månaders dagen
Dessa 3 månader har varit det hemskaste i mitt liv,, inte en dag utan tårar, inte en dag utan ångest, inte en dag utan kärlek för min dotter, jag älskar min dotter över allt annat även om jag inte har henne fysiskt hos mej.. det är på sista tiden den verkligen gått in för mej att jag faktiskt är mamma. Det gick aldrig in tror ja i egypten, fatta ju knappt att jag gjort ett avbrott i graviditeten tack vare placenta previa centralis in chock och mitt intra uterine hematoma.. Har läst en hel del på internet om alla dessa diagnoser läst om akuta kejsarsnitt osv. Det är helt normalt att vara i chock efter ett akutkejsarsnitt,, det är många som drabbas av chock, man blir chockad för de var ju inte så man hade planerat sin förlossning, dessutom är allt akut allt görs av 500 olika människor ´sjuksystrar doktorer specialister försäkrings ladyn Andrea min Hanna. Alla har olika uppgifter att göra på mkt kort tid, dessutom fick jag aldrig se min dotter i livet aldrig hålla henne varm eller pussa henne när hon levde. Det blev ett lyckat kejsarsnitt då vi båda kom ur operationsrummet levande, men knappt 48h senare vrids hela mitt liv ut o in blir aldrig dessamma. Inte konstigt att man varit lite tom i huvudet och allt inte sjunkit in.. Men att min dotter inte lever vet ja det har gått in samtidigt som jag berättat tidigare för att överleva måste jag skjuta bort tanken att hon är död JAG HATAR DET.. Jag vill att min dotter LEVER.. Allt e så sjukt orättvisst.. Idag ska jag min syster och elias min systerson gå upp till Tindra-aliah be för henne ge Tindra och min pappa nya blommor i vasen, tända nya ljus och bara känna Tindras krafter hoppas hon ger mej ngt sign idag jag vill ha min flicka nära mej, helst levande i min famn :(
