1a oktober
Ja då va det 1a oktober idag, inne på månad 8 på torsdag är det den 3e hur sjukt som helst det har gått 8 månader på torsdag 8 månader är längre än vad jag bar min fina flicka, tindra och jag var tillsammans i 6, 5 månad i 26 veckor..och på lördag är det den 5e den dag för 8 månader sen som förändra hela mitt liv, och inte till ngt bättre utan tvärtom.jag har aldrig känt sån smärta inte heller denna saknad el sorg inte förräns nu, o i åta månader. Jag kan fortfarande inte förstå att det som hänt har hänt, jag vet att de e så men det känns helt sjukt, för stort för mkt att ta in, jag vet bara om att jag hade gjort vad som helst för att ta tillbaka tiden el ändrat på saker el helt enkelt inte varit jag, , varför skulle det stå i min bok att jag skulle förlora min dotter, , varför skulle min tindra dö varför skulle jag bli ängla mamma, de e så fruktansvärt orättvist. Jätte orättvist, min tindra va så efterlängtad och så älskad,, det gör så fruktansvärt ont. Tindra e o va det finaste jag gjort det finaste jag har. Tindra kommer för alltid vara en stor del av mitt liv jag kommer aldrig glömma henne jag kommer aldrig sätta tindra i sista hand tindra är mitt barn och hon kommer räknas med i framtida syskonskara hennes födelsedag kommer firas fast på ett helt annorlunda sätt än för levande barn, min fina tindra kommer fira sina födelsedagar uppe i himlen osynlig för oss levande men ack så levande i himlen bland rosa moln o rosa fina körsbärsträd som står i blom, , jag kommer fira min tindras födelsedagar med blommor ballonger o ngt fint för att sätta på min dotters grav. Min flicka fyller år mitt i vinter den 3 februari jätte kallt o jätte mörkt precis som jag känner för att möta min dotters 1a år ett år av massa tårar massa sorg massa tankar o massa oro och masssa varför. Mammas tindra jag saknar dig jätte mycket och jag älskar dig mest.
Marcus brukar pussa på dig hjärtat, varje kväll pussar han mamma på den skuldran du ligger på, och det värmer mitt hjärta, för han pussar på dig.vi blir 3 i det ögonblicket jag får alltid gåshud så jag vet att du känner de o jag vet att du e med oss.. mitt o marcus förhållande går framåt jag har faktiskt inte känt mig så här kär på länge, idag har vi träffats i 2 månader i vårt 3e försök på 13 år och det känns jätte bra, vi har ju redan från dag ett bestämt att vi ska försöka ge tindra ett syskon o det känns mest bra men också väldigt skrämmande o man blir så mega ledsen när man sen får veckan o inser att man har misslyckats igen, men nu kör vi på och vi pratar mycket om hur vi vill ha det i förhållande o hur barnuppfostran ska vara och vi pratar mycket el en del om tindra, han lyssnar, blir berörd, han e inte jätte glad att prata om tindra för han blir ledsen o vill inte tänka på vad jag förlorade som även kunde vara hans.men han är väldigt förstående låter mig deppa försöker trösta o låter mig vara mig, ja jag är glad att marcus tog kontakt med mig igen i sommar, han har hjälpt mig jätte mkt de 2 sista månaderna i mitt liv o i min sorg. Idag vaknade jag ganska utvilad men med en fruktansvärd saknad efter tindra, , varje morgon är pest för du vaknar inte upp från din dröm utan du vaknar till din mardröm. Igår skulle jag ha varit hos min psykolog men min lilla zelda har varit sjuk i 2 dygn kräkts o haft diare så vi har haft 2 jobbiga dagar så jag ville inte lämna zelda själv hemma, och jag fick lite kalla fötter också nu när vi haft 1 månads pause, jag blev rädd för att möta mina känslor som jag trycker undan, jag har inte ventilerat el pratat om mina djupaste tankar med ngn på mkt länge, , jag har inte gråtit helt hysteriskt vilket jag känner att jag behöver jag går mest omkring frustrerad, jag vet att psykologen är viktig o nästan ett måste men jag vet inte hur de blir med det, känns lite som att lika bra att göra som jag gör med allt annan smärta, trycka bort den gömma den låtsas som den inte finns, men den känns varje dag och varje sekund inte en dag inte en minut går utan smärta i mitt hjärta, tryck för bröstet gråten i halsen som jag sväljer bort, att mitt liv skulle sluta så här e helt sjukt ja ni som läser mitt liv tog slut den 5/2-2013 det finns inte ngn livslust kvar i mig inte energi för den delen i heller
Marcus brukar pussa på dig hjärtat, varje kväll pussar han mamma på den skuldran du ligger på, och det värmer mitt hjärta, för han pussar på dig.vi blir 3 i det ögonblicket jag får alltid gåshud så jag vet att du känner de o jag vet att du e med oss.. mitt o marcus förhållande går framåt jag har faktiskt inte känt mig så här kär på länge, idag har vi träffats i 2 månader i vårt 3e försök på 13 år och det känns jätte bra, vi har ju redan från dag ett bestämt att vi ska försöka ge tindra ett syskon o det känns mest bra men också väldigt skrämmande o man blir så mega ledsen när man sen får veckan o inser att man har misslyckats igen, men nu kör vi på och vi pratar mycket om hur vi vill ha det i förhållande o hur barnuppfostran ska vara och vi pratar mycket el en del om tindra, han lyssnar, blir berörd, han e inte jätte glad att prata om tindra för han blir ledsen o vill inte tänka på vad jag förlorade som även kunde vara hans.men han är väldigt förstående låter mig deppa försöker trösta o låter mig vara mig, ja jag är glad att marcus tog kontakt med mig igen i sommar, han har hjälpt mig jätte mkt de 2 sista månaderna i mitt liv o i min sorg. Idag vaknade jag ganska utvilad men med en fruktansvärd saknad efter tindra, , varje morgon är pest för du vaknar inte upp från din dröm utan du vaknar till din mardröm. Igår skulle jag ha varit hos min psykolog men min lilla zelda har varit sjuk i 2 dygn kräkts o haft diare så vi har haft 2 jobbiga dagar så jag ville inte lämna zelda själv hemma, och jag fick lite kalla fötter också nu när vi haft 1 månads pause, jag blev rädd för att möta mina känslor som jag trycker undan, jag har inte ventilerat el pratat om mina djupaste tankar med ngn på mkt länge, , jag har inte gråtit helt hysteriskt vilket jag känner att jag behöver jag går mest omkring frustrerad, jag vet att psykologen är viktig o nästan ett måste men jag vet inte hur de blir med det, känns lite som att lika bra att göra som jag gör med allt annan smärta, trycka bort den gömma den låtsas som den inte finns, men den känns varje dag och varje sekund inte en dag inte en minut går utan smärta i mitt hjärta, tryck för bröstet gråten i halsen som jag sväljer bort, att mitt liv skulle sluta så här e helt sjukt ja ni som läser mitt liv tog slut den 5/2-2013 det finns inte ngn livslust kvar i mig inte energi för den delen i heller
