tindra-aliah.blogg.se

Idag e det den 5e, den dag som för 8 månader ställde mitt liv på spets, mitt liv vändes upp ner den 5e februari kl 12.00 egentligen redan kl 04.00.men de var kl 12.00 dr vred om handtaget på min sjukhusdörr, de va kl 12.00 han tog steget in med den där minen jag aldrig kommer glömma, de va nu jag såg på han vad han kom med för budskap, det va nu jag fick reda på att min älskade lilla tindra-aliah gått bort kl 4 pga av sin svåra rds respitory distress.den natten mellan den 4e o 5e va så svår för mig o de är ju inte konstigt, jag har känt min tindras smärta jag har känt på mig att ngt inte står rätt till, som jag redan berättat för er så fick ja all medicin man kunde få den natten mellan 23-01 kunde inte sova av oro saknad smärta och en fruktansvärd ångest.den värsta resan jag har gjort någonsin.den värsta bil resa jag åkt var den när vi åkte från mitt sjukhus till tindras sjukhus stigen till receptionen inte för att komma upp till tindras våning utan för att en vakt skulle hämta oss för att ta oss till frysrummet, en smal stig med rukiga stenar o vägen dit var lång kunde knappt andas kunde knappt gå kunde inte tro att jag tog stegen fram för att träffa min döda dotter.väl framme framför dörren kände jag bara jag dör ja klarar inte det här luften åkte ur mig på riktigt min lilla syster fick mer el mindre hålla mig uppe, när vi väl va inne i frysrummet kände jag vilken låda han skulle dra ut den första raden andra lådan ; ( åhh min flicka vad jag blir ledsen när jag sätter mig in i hela situationen när jag tillåter alla känslor komma när alla minnen är så inpå så nära så öppna.) Han tog ut lilla tindra som låg instoppad ett vit lakan och hade en fin roset som dom gjort runt hakan o upp på huvudet, så himla fin så himla sött så himla lik sin mamma på många sätt.titta först på tindra och bara titta vågade knappt lyfta upp henne, men jag hade 10 minuter o dom kunde jag inte slösa på att bara titta på min dotter. Jag kommer ihåg att min mamma också va väldigt rädd om mig o tindra hon va nära de va min syster oxå men jag kände min mammas oroa att jag inte skulle tappa tindra. Jag viste först inte hur jag skulle ta upp detta lilla men ändå inte lilla barn.men de gick hur bra som helst jag la min flicka i min famn och bara älskade henne från första stund jag ville inte lämna tillbaka tindra, jag ville ta henne och springa jag ville blåsa luft i henne jag ville få liv i min flicka, hjärnan tänkte hundra tankar, bla tänk så har dom set fel tänk så lever hon om hon bara blir varm, min lilla va jag saknar dig. Jag kan inte förstå att jag har klarat av 8 månader, 8 månader av sorg av kärlek av saknad.på ett sätt står hela jag kvar i februari o vägrar ta mig ifrån tindra, på ett sätt går en del av mig vidare, jag har träffat marcus i 3 månader igen o han e ett stort stöd, vårt förhållande går bättre än någonsin och de värmer mitt hjärta, det värmer mitt hjärta att han på sitt lilla sätt tar del av min sorg, jag är glad att han är villig och förstår att det är viktigt för mig att tindra får ett syskon och det har lixom varit ngt som varit viktigt för oss redan på vårt 2 försök förra året.men dagarna går upp och ner och det krävs en riktig man för att klara av en kvinna i sorg, så haten av för marcus, de e marcus som får höra all min ångest, de e marcus som får alla mina ledsna sms, han får också min frustration då och då, men de viktigaste är att han känner min kärlek så jag når ut och de e skönt. Idag ska jag till tindra och tända ljus, tindra ska få rosor från mig och marcus, marcus lämna lite pengar till mig så de går till blommor till min älskling ♥♡♥jag ska fixa så att tindra får upp sin namn bricka under tiden hon inte har en gravsten, som jag också mår himla dåligt över, men snart snart har min flicka en gravsten på ngt sätt ska jag fixa det..som ja skrev på min fb igår kom en fjärill på besök i sovrummet igår en mkt vacker brun fjärill, denna fina fjärill lever fortfarande och lever och gjorde sig synlig i morse igen satt på mitt finger så ja kunde visa marcus hur vacker den e.satte den på fönsterrutan och den smällde i hop sina vingar efter den fått visa hur vacker den va, satt där ett tag flög en runda i rummet o nu har den gått o gömt sig igen hoppas den kommer åter tror de e min fina tindra som visar sin mamma att hon är nära.igår tog jag fram alla tindras kläder de kläder som min stora syster inte kunde lämna tillbaka, jag ville inte ha ngt kvar hemma när tindra hade dött kände varför ska jag ha de om ja inte får ha min dotter.så 3 påsar med kläder lämnades tillbaka, en ligg/sitt brio barnvagn och babybilstol lämnades tillbaka. Idag ångrar jag att jag lämna tillbaka överhuvudtaget varför skulle jag göra de? Vill idag ha allt som kan påminna mig om min  tindra-aliah även om de smärtade väldigt mycket att vika o packa ner allt igen, de va också en smäll  på käften, man har fått många smällkäftar dessa 8 månader o med dessa käftsmällar menar jag man får en extra extra stark påminelse om att ens barn e dött o aldrig kommer åter. Mitt  hjärta blöder fortfarande de har inte blivit sår det har inte blivit ärr de är fortfarande blödande.