efter tanke
Ja nu har det gått snart 24 timmar sen jag skrev min kommentar på fb till min bekant som e hög gravid, känner fortfarande inte att jag gjort fel..jag hade många oros moment under min graviditet med tindra-aliah, allt jag kände blev ju sant, saker som inte rör tindra som jag får känningar av brukar vara sanna..Detta är ngt jag pratat med min psykolog om och hon bad mig att aldrig mer ignorera dessa känslor för det kallas en kvinnas intuition så oavsett vad ngn säger kommer jag alltid uttrycka min oro.. jag blev helhjärtat oroad igår.. och det är inte konstigt har man haft mkt trauma tragedi runt sig är de inte så att man går efter hur stor chans det är till ngt utan tvärtom hur stor är risken. Det är helt klart att jag inte tänker på hur många barn som överlever i v 41, 42, 43 troligen fler än vad som födds döda, men det är tillräckligt många barnsliv som gått förlorade pga överburenhet o så skiter ja i 2 v minus el plus för barnet är klart i v 40.jag måste helt enkelt ha fler fel människor runt mig än rätt,, många andra ängla föräldrar har vänner bekanta som kan förstå att dessa ber dom prata med bm, gå på extra kontroller inte tvingas ti saker pga låg ekonomibudget inom sjukvården mm, och även om man går på tätta kontroller så finns det ingen garanti, den undersökningen gäller ändast där o då, vad som händer efter kontrollen kan ingen säga. Men nä jag ska misstolkas fast jag till och med skriver att nu kommer det en orolig ängla mamma kommentar,. Ja tänker inte lägga mer energi på detta, men att det blogg inlägget skulle dra så många läsare som de gjorde så många sidvisningar de slutade i 89 personer och 330 öppningar,, om ni läser idag med, ser ni att jag är inte helt omänsklig jag har haft eftertanke på detta jag ångrar att jag vräckte ur mig det där med milstolpe i graviditeten det var under bältet och kallt, men usch va jag var ledsen på alla som bara inte vill förstå, ska jag vara tyst sen händer ngt o så ska jag leva med att jag kunde sagt ngt, nä nu får jag i stället leva me händer ngt e de klart jag som får skulden för det var jag som prata om det, men då tar jag hellre skulden som prata om de än den som va tyst.. ja den där smittkänslan kommer man nog inte bli av med(nu skriver jag inte att det ska hända just dennes bebis utan rent ut om jag håller käften om min oro kommer jag få leva med att jag inte sa ngt, då väljer jag i stället i all välmening att utala min oro så att vedebörande kan göra vad den vill med den har sagt de för säger de igen jag vill att allt ska GÅ BRA varför ska de vara så svårt)
