tindra-aliah.blogg.se

I morgon är det 7 månader sedan jag födde min tindra-aliah med ett akut kejsarsnitt, den 5e e det 7 månder sen mitt lilla änglabarn inte orkade kämpa mer.jag är så otroligt ledsen, besviken och arg, jag kan verkligen inte göra ngt, jag har kämpat i 7 månader jag känner fortfarande inte ngn lycka. Den sista veckan tio dagarna har jag mått ungefär lika dåligt som i februari, jag har som jag tidigare skrivit fått diagnosen posttraumatiskt stressyndrom och det i sig är väldigt jobbigt, jag känner mig mega stressad inombords, jag känner hur mitt blodtryck o puls är i högfart från d jag vaknar med min underbara panik.jag känner absolut inte för att göra ngt, känner för att ligga i min säng o inte göra ngt mer än att virka..jag är trötta på alla måsten, inte ens zelda glädjer mig i den utsträckning som hon har gjort, jag skäms nästan att skriva det eftersom zelda har hjälpt mig så himla mycket dessa månader, men just nu har jag ingen energi till mig själv, hur ska jag då kunna ge zelda min energi glädje o lust, det är svårt, jag är en urusel matte just nu,, jag behöver pause i från allt, men det är omöjligt det är bara till att traska vidare i dom här trassiga skorna o hoppas på att denna svacka snart är över och att jag får upp näsan ovanför vatten ytan igen, men gör jag inte d så gråter jag inte, kanske en dag närmare tindra. Känns jätte jobbigt kan inte förstå att det gått 7 månader, det betyder att min tindra-aliah snart har 1 års dag jag fasar den dagen, jag vill ju ha tindra här, inte fira hennes ett årsdag på grav platsen :( mitt i vintern iskallt kommer knappt kunna vara hos tindra den dagen om det blir lika kallt som när jag begravde tindra den 15 februari, det va så kallt det va så ångest jag vill inte uppleva detta, tiden flyger förbi men samtidigt känns det som om det var igår, men det har gått över 6 månader, fattar ni att jag klarat 7 månader, döden har inte hämtat mig fast jag bett gud, bett tindra i 5 månader att ta mitt liv, skada mig så jag dör, jag har bett sorgen att döda mig, men inget av det har hjälpt, så jag har slutat be tindra döda mig.det är så jävla orättvist,,, ohhh ge mig min flicka tillbaka,, varför tvingar gud mig att kämpa vidare för vad, jag ser ingen anledning, inget blir ju ändåosom  jag vill.jag ville ha tindra men det fick jag inte, den som fick mig att känna mig lycklig, stark o modig fick jag inte behålla, tindra gav mig en mening med livet, nu har jag inget.