7 månader
Idag är det 7 månader sen min underbara fina lilla flicka föddes, idag kl 22.00 kom min ängel till världen. Detta är en av de hemskaste dagarna i mitt liv samtidigt som de är en av de finaste dagarna i mitt liv på ett märkligt sätt.
Idag kl 17, 23 för 7 månader sen kom första bloddroppen på lakanet efter en dag i solen i egypten med lilla elias. Dagen flött på hur fint som helst, jag älskade min mage mer än någonsin, min tindra-aliah va vaken och pigg som alltid, men ngt va annorlunda, vi hade mer kontakt känslomässigt än ngn annan dag under graviditeten, sen vet jag inte om denna känslan baserar sig på att det faktiskt var min sista dag med tindra. Men bara 1 timme innan jag och elias bestämt oss för att gå upp och vila oss sitter jag vid pool kanten.kände inte riktigt för att bada vet inte varför för egentligen är jag en riktig bad människa.men i alla fall elias gick runt på kanten o kände med foten i vattnet och helt plötsligt sparka tindra jätte hårt man kände och såg hela foten jag kalla på elias för han och tindras mormor hade aldrig känt tindra tidigare då hon alltid sluta sparka när dessa skulle känna.men denna gng kände elias sin kusin för första gng och han såg foten genom magen, vi blev jätte glada båda 2 skratta o prata, kommer ihåg att vi sa att nu e de inte lång tid kvar till lill kusinen kommer.sen gick vi upp och till receptionen och upp igen och ner till receptionen.på den rundan ner kände jag lite tryck ner åt i magen men inte konstigare än ngn annan gng.sa till mig själv att efter detta måste jag vila vi hade varit vakna sen 8. Vi gick upp till rummet jag rökte och plötsligt blev jag mega seg, gick in till elias som låg på sängen o titta på arabiska barn pogram la mig i sängen o blunda lite, men kände mig lite stressad då vi skulle till restaurang kl 19 o kl var runt 17 och mitt hår tar ca 45 till 1 timme att fixa om jag ska vara noga.frågade elias vill du börja duscha tänkte då att jag kan vila så länge, men ändrade mig för jag kände mig kissig, ja sa nä men mossi duschar först för ja e ändå kissig.reste mig upp och då kom första bloddroppen, ja tänkte aha har jag blivit inkontinent nu för de kan man ju drabbas av som gravid, vågade knappt titta ner för de va lite så de kändes första gng jag blödde i v 14.usch den känslan upplever jag dagligen, bara ngn dag innan hade jag sagt till elias att vara försikigt i vattnet för kommer tindra ut nu dör hon.och 2 dagar senare efter 1723 skriker jag störtblödandes från vaginan tindra kommer dö tindra kommer dö o elias stelnar till tar sin lilla sean hårt i famnen o bara glor. Min lilla söta elias vad har jag gett dig för upplevelse. All den trauma jag upplevt har även min 6 åriga systerson upplevt, jag mår så dåligt över de. Usch ja denna dag denna känsla den går knappt att beskriva. Det tog ca 2 timmar innan jag var på sjukhus och allt de blod jag förlora förlora även min dotter.jag är jätte ledsen att tindra-aliah inte finns med mig mitt liv har raserat, jag kan knappt förstå vad som hänt, det hände så plötsligt så från ingenstans, allt hände på studs när jag väl va på plats, men då den 3 februari kändes det som allt gick i slow motion.men idag känner jag precis tvärtom allt gick snabbt, allt var kaos från det att jag egentligen hamnade på kliniken på hotellet med cp dr som bara står och skriker this is not an abortion go an get your papers. There is no blood now nä de e ju inte så konstigt jag ligger ner, allt blod samlas i mig jag kände hur bloddet ansamlades i min nedre region jag reste mig och när min älskade bebis som vem som helst förstår trycker på forsar blodet ut, dr på hotel kliniken vill ge mig vätska som ska ta bort blodet som han sen ger till en 7 årig febrig sjuk flicka. När jag blir hämtad av ambulansen går det jävligt snabbt vill ja lova den transporten kommer jag heller aldrig glöma sjukhuset låg 30, 40 minuter i från vi va där på 20 han körde i 200 minst o elias e så liten så ja tänkte snälla gode gud håll i dig jag såg det värsta framför mig inte nog med min bebis liv i fara så såg ja hur elias skulle flyga ut genom dörren på ambulansen. Jag låg och bad o bad o bad hela resan frame på sjukhuset möts jag av minst 7 personer akut läkare sjuksköterskor underskötorskor och förskäkrings tanten andrea. Inne på sjukhuset på akut rummet kommer en av reseledarna rasmus och tar hand om elias och efter ca 20 min kommer hanna till mig under tiden jag var själv satte dom kateter o jag kissade över 2 liter på en gng jag fick kanyler och venflon i armar och händer. Specialisten i gynekologi kom och sen drog hela karusellen i gng. Jag ville inte ha ut tindra samtidigt som det var det ända jag ville, men när dr sa att nu e de dags bad jag han snälla snälla gör ngt annat finns de inget annat du kan göra, han väntade ytterligare 20 min men sen va de icke sa nicke o jag var i operatons rummet inom 5minuter...det gör så ont jag känner varenda känsla som jag kände i egypten..det försvinner aldrig, jag ser allt i mitt huvud, känns nästan som att jag inte missat en sekund av dessa 58 timmar typ. 7 månader av sorg 7 månader som mamma till den mest underbara lilla ängel, 7 månader av ett helt liv, det är inget jag kommer stå som 80 år och titta på min dotters grav och då har min fina legat där i 50 år och jag har inte fått hålla henne levandes i 1 sekund ens..jag kan inte mer beskriva hur ont det gör i mitt hjärta, mitt hjärta kommer förevigt smärta efter min tindra, en del av mitt hjärta kommer alltid finnas i egypten ♥♡♥samtidigt hatar ja de jävla landet,, min dotter dom rädda inte min dotter.samtidgt får jag ångest för dom gjorde vad dom kunde dom verkligen försökte, jag har läst så mkt på interrnet i medicin tidningar och allt det dr amer prata med mig om det stämmer så jag tror inte ett dugg på att bara för att egypten e egypten är inte doktorerna dumma i huvudet. Som jag tidigare skrivit så e det 1/3 av kvinnorna i egypten som drabbas av antingen previa el ubroption placenta.. detta blev ett mega lång inlägg men de behövdes.mkt tankar, mkt tårar mkt känslor. Att månad 7 skulle kännas värre än månad 6 var en överraskning denna dagen gör riktigt ont i mitt hjärta även om varenda dag är en total smärta
Idag kl 17, 23 för 7 månader sen kom första bloddroppen på lakanet efter en dag i solen i egypten med lilla elias. Dagen flött på hur fint som helst, jag älskade min mage mer än någonsin, min tindra-aliah va vaken och pigg som alltid, men ngt va annorlunda, vi hade mer kontakt känslomässigt än ngn annan dag under graviditeten, sen vet jag inte om denna känslan baserar sig på att det faktiskt var min sista dag med tindra. Men bara 1 timme innan jag och elias bestämt oss för att gå upp och vila oss sitter jag vid pool kanten.kände inte riktigt för att bada vet inte varför för egentligen är jag en riktig bad människa.men i alla fall elias gick runt på kanten o kände med foten i vattnet och helt plötsligt sparka tindra jätte hårt man kände och såg hela foten jag kalla på elias för han och tindras mormor hade aldrig känt tindra tidigare då hon alltid sluta sparka när dessa skulle känna.men denna gng kände elias sin kusin för första gng och han såg foten genom magen, vi blev jätte glada båda 2 skratta o prata, kommer ihåg att vi sa att nu e de inte lång tid kvar till lill kusinen kommer.sen gick vi upp och till receptionen och upp igen och ner till receptionen.på den rundan ner kände jag lite tryck ner åt i magen men inte konstigare än ngn annan gng.sa till mig själv att efter detta måste jag vila vi hade varit vakna sen 8. Vi gick upp till rummet jag rökte och plötsligt blev jag mega seg, gick in till elias som låg på sängen o titta på arabiska barn pogram la mig i sängen o blunda lite, men kände mig lite stressad då vi skulle till restaurang kl 19 o kl var runt 17 och mitt hår tar ca 45 till 1 timme att fixa om jag ska vara noga.frågade elias vill du börja duscha tänkte då att jag kan vila så länge, men ändrade mig för jag kände mig kissig, ja sa nä men mossi duschar först för ja e ändå kissig.reste mig upp och då kom första bloddroppen, ja tänkte aha har jag blivit inkontinent nu för de kan man ju drabbas av som gravid, vågade knappt titta ner för de va lite så de kändes första gng jag blödde i v 14.usch den känslan upplever jag dagligen, bara ngn dag innan hade jag sagt till elias att vara försikigt i vattnet för kommer tindra ut nu dör hon.och 2 dagar senare efter 1723 skriker jag störtblödandes från vaginan tindra kommer dö tindra kommer dö o elias stelnar till tar sin lilla sean hårt i famnen o bara glor. Min lilla söta elias vad har jag gett dig för upplevelse. All den trauma jag upplevt har även min 6 åriga systerson upplevt, jag mår så dåligt över de. Usch ja denna dag denna känsla den går knappt att beskriva. Det tog ca 2 timmar innan jag var på sjukhus och allt de blod jag förlora förlora även min dotter.jag är jätte ledsen att tindra-aliah inte finns med mig mitt liv har raserat, jag kan knappt förstå vad som hänt, det hände så plötsligt så från ingenstans, allt hände på studs när jag väl va på plats, men då den 3 februari kändes det som allt gick i slow motion.men idag känner jag precis tvärtom allt gick snabbt, allt var kaos från det att jag egentligen hamnade på kliniken på hotellet med cp dr som bara står och skriker this is not an abortion go an get your papers. There is no blood now nä de e ju inte så konstigt jag ligger ner, allt blod samlas i mig jag kände hur bloddet ansamlades i min nedre region jag reste mig och när min älskade bebis som vem som helst förstår trycker på forsar blodet ut, dr på hotel kliniken vill ge mig vätska som ska ta bort blodet som han sen ger till en 7 årig febrig sjuk flicka. När jag blir hämtad av ambulansen går det jävligt snabbt vill ja lova den transporten kommer jag heller aldrig glöma sjukhuset låg 30, 40 minuter i från vi va där på 20 han körde i 200 minst o elias e så liten så ja tänkte snälla gode gud håll i dig jag såg det värsta framför mig inte nog med min bebis liv i fara så såg ja hur elias skulle flyga ut genom dörren på ambulansen. Jag låg och bad o bad o bad hela resan frame på sjukhuset möts jag av minst 7 personer akut läkare sjuksköterskor underskötorskor och förskäkrings tanten andrea. Inne på sjukhuset på akut rummet kommer en av reseledarna rasmus och tar hand om elias och efter ca 20 min kommer hanna till mig under tiden jag var själv satte dom kateter o jag kissade över 2 liter på en gng jag fick kanyler och venflon i armar och händer. Specialisten i gynekologi kom och sen drog hela karusellen i gng. Jag ville inte ha ut tindra samtidigt som det var det ända jag ville, men när dr sa att nu e de dags bad jag han snälla snälla gör ngt annat finns de inget annat du kan göra, han väntade ytterligare 20 min men sen va de icke sa nicke o jag var i operatons rummet inom 5minuter...det gör så ont jag känner varenda känsla som jag kände i egypten..det försvinner aldrig, jag ser allt i mitt huvud, känns nästan som att jag inte missat en sekund av dessa 58 timmar typ. 7 månader av sorg 7 månader som mamma till den mest underbara lilla ängel, 7 månader av ett helt liv, det är inget jag kommer stå som 80 år och titta på min dotters grav och då har min fina legat där i 50 år och jag har inte fått hålla henne levandes i 1 sekund ens..jag kan inte mer beskriva hur ont det gör i mitt hjärta, mitt hjärta kommer förevigt smärta efter min tindra, en del av mitt hjärta kommer alltid finnas i egypten ♥♡♥samtidigt hatar ja de jävla landet,, min dotter dom rädda inte min dotter.samtidgt får jag ångest för dom gjorde vad dom kunde dom verkligen försökte, jag har läst så mkt på interrnet i medicin tidningar och allt det dr amer prata med mig om det stämmer så jag tror inte ett dugg på att bara för att egypten e egypten är inte doktorerna dumma i huvudet. Som jag tidigare skrivit så e det 1/3 av kvinnorna i egypten som drabbas av antingen previa el ubroption placenta.. detta blev ett mega lång inlägg men de behövdes.mkt tankar, mkt tårar mkt känslor. Att månad 7 skulle kännas värre än månad 6 var en överraskning denna dagen gör riktigt ont i mitt hjärta även om varenda dag är en total smärta