tindra-aliah.blogg.se

Jag mår skit idag med har verkligen åkt ner i en svacka ser inget positivt o jävligt trött å se, höra alla andras jävla lycka, vem orkar, bryr de sig ens om min olycka? Ja ni har de skit bra, ni har er man era barn eran familj ni har d ni behöver i livet, jag var på väg att få min familj, men ja ni vet ju att så blev inte fallet, imorgon är det den 15 september de betyder att de e sjunde månaden sen ja begravde min dotter, helt overkligt jätte svårt att ta in att jag varit mamma i 7 månader, mamma till ett prematurtbarn som inte hade gud med sig för hon hade fel mamma och blev en ängel, vad jag menar med fel mamma är att ngn i d blå verkligen har ngt i mot mig, ja ända sen tindra-aliah dog har de knappt funnits en ljus dag i mitt liv, inget går som ja vill, vill egentligen bara hoppa ut genom babalkongen, , men för feg tänk så dör ja inte, utan blir en grönsak som får ligga på hem inget ja vill vill ja ngt så vill ja dö..så arg på folk generellt men mest på min familj, ni läser min blogg d vet ja, ni kan drömma om att jag kommer tillbaka, never ever, ni har visat vad jag har sagt hela mitt liv, sen ja var 6 år sa jag till min mamma jag är adopterad jag kommer inte från dig,, ja ni kan se mig som död, du har en död dotter som lever fast ändå inte, du har en syster som e död men ja lever i min egen skugga. Jag kommer aldrig förlåt vad ni sagt gjort o gör, ja de e ju en del jag retat mig på i många månader, ex de ni sagt livet går vidare, det var inte meningen, det fanns en mening, gå vidare, ingen annan räknar dagar, tid osv, ni sa att jag va psykos för att jag inte kunde glöma o gå vidare,, känns verkligen som ja ångra att jag bad min mamma o lilla syster komma till egypten, jag skulle bara avslutat allt själv, jag klarar mig alldeles ut märkt o har gjort hela sorgen,,
Jag brukade skriva på ett forum på fb som e hemlig, kan inte skriva där längre eftersom de e nt tystnadsplikt o folk som förlorat änglar går till deras morföräldrar och berättar om min historia o letar upp tindras mormor o frågar ut henne, så jag har inte ngn annan stans att ventilera på mer än på min blogg, de jag skriver här kan hela världen läsa o de gör mig inget, de e ngt min mamma och familj inte lärt mig att vara öppen utan allt har alltid varit så hemligt, men nu e jag 30 och gått igenom massor o tråkigheter, det finns ingen el ngt som kan såra mig hårdare än min dotters bortgång, inget överhuvudtage, vakna du av din dotters skrik fast du ligger nersövd, se doktorn pumpa luft i din dotter se din dotter försvinna ut genom dörren o sen får du inte se eller röra henne förens hon e död, då kan du möjligtvis förstå vad de är för smärta jag bär på o det finns inget värre, inget överhuvudtaget.. jag har vuxit o mognat så in i helvete blivit gamal o vis på ngt sätt, inget jag gillar eftersom de e på bekostnad av min dotters liv, fy fan va livet är orättviss.. min o marcus framtid vet jag inte hur d kommer bli, just nu känner jag bara att det är stiltge och vi kommer ingenstans vi trampar på samma ställe som för 13 år sen, de e lite trist, vill känna äkta kärlek och passion, ngn som verkligen älskar mig och tänker på mig och vill mitt bästa,,, trött på att ge men inte få ngt, men vist älskar jag marcus absolut, det kommer jag nog göra för resten av mitt liv, men e de vi på riktigt el e de bara en dröm en dröm vi båda drömmer?? Ja ni vilket liv man lever,,,hade tänkt fråga marcus ifall han ville följa med till tindra imorgon,men e lite små sur på han så det hoppar jag, vill inte heller bli sårad av hans ursäkter för att slippa säga nej, så ja o zelda går ti tindra som i vanlig ordning, med ljus och tindra ska få sitt 4 kärleksbrev av sin mamma, längtar ti pengar kommer så ja kan köpa nya saker o blommor till tindra-aliahs grav. Ja lördag kväll spenderas inte längre på disco el på pubar, dom tillbringas i soffan precis som de var tänkt fast minus en bebis minus min dotter, blomman som är med i inlägget är blommorna jag fick av mitt hotell i egypten, condolens blommor